Varför smyger sig ångesten alltid på en på kvällen? Känner mig så liten just nu. Liten, förvirrad, vilsen. Vet varken ut eller in..

Är rädd för att sova för när jag sover drömmer jag bara hemska saker. Antingen saker som innefattar honom, eller också saker som händer med mig, min familj.... Är så jävla less på allt detta. För en månad sen va allt bra! Fast det var det ju inte egentligen, för någonstans måste det ju varit fel länge eftersom detta hänt... Men hur snabbt livet bara kan slitas ifrån en. Det liv man byggt upp under ett år försvinner, som ett fallande torn. Känns som att någon dragit bort mattan under fötterna på mig.

Ensamhet. Fast ensam är jag inte. Men jag känner mig ensam. FÖRSVINN jävla känslor som tuggar tuggar tuggar, FÖRSVINN! Dra åt helvete, vill aldrig mer kännas vid er, ni mördar mig långsamt!

VARFÖR är man så jävla dum och bjuder in någon till sitt hjärta när man blivit sviken tidigare? Varför lär man sig aldrig av sina misstag? Istället för att va avvaktande i mötet med mina senaste pojkvänner verkar det som att jag bara öppnat upp mig mer och mer och denna gången helt - men det slutar ju alltid på samma sätt! Alla vägar jag gör i livet verkar bli fel.

Så lätt det är för vissa att gå vidare. Dom hånar en för att man är en känslosam människa. Så lätt du verkar ha att glömma allt, glömma mig, glömma oss. Människor som lever på känslorus. När ett känslorus stabiliserar sig är det inte roligt längre... Så tror jag det var i ditt fall.

Ändå blir man så blind. Kärleken gör en blind. Och får en att tro på orealistiska saker som ett fullbordat liv, drömmar, framtidsplaner, tro, hopp, kärlek...

Man älskar, men det slutar med att man blir helt förstörd. NÄR ska sorgen ta slut? Det gör ont hela tiden. Jag räknar dagarna sen han lämnade mig, tänker tillbaka, saknar HELA tiden. Känner mig så jävla ynklig. Det borde väl försvinna snart!???!

Det obehagligaste med allting är - att man öppnar sig så pass mycket för en människa. Och TROR verkligen att man känner den personen på djupet. Man tror sig veta vissa saker den personen aldrig skulle göra, och hur han skulle agera i olika situationer. Man blir alltid lika chockad när man inser att man hade fel. Det är inte bara med Robin jag hade fel.! Vartenda pojkvän ja haft har ja höjt till skyarna, och vartenda en utav dem har bevisat att de tankarna ja hade va fel. Ingen har varit äkta, varför lär jag mig inte, varför öppnade jag upp mig så för dig, varför fattade jag inte...

Man är så jävla dum i huvudet som tror på den sanna kärleken och som söker den. För den sanna kärleken kanske finns, men den gör bara ont. Jag är hellre utan sann kärlek ett helt liv än har så ont som jag har nu.

Hejdå lilla fjäril... Du va så fin, men jag kunde inte hålla dig instängd för min egen skull. Dina sista vingslag ska du ta ute i det fria!

Men jag saknar dig redan, och tack för den lilla stund jag fick ta hand om dig. Hoppas din vinge läker och att du får det fint ute i friheten

*love*

Jag fann nyss en fjäril i min trapp! Detta måste vara ett tecken! Ett tecken att jag ska klara det här! den är så vacker, min nya vän. Ska ge den ett underbart namn. Den har skadad vingen lite lite längst ut, men den kommer överleva. Ska vårda den med kärlek och låta den bo här hos mig. Den sitter i mitt fönster nu! tack för detta! Jag som älskar fjärilar sååå mycket!

Jag känner LYCKA!

Jag måste till Knislinge och hämta min drömfångare! Inatt drömde jag att jag va scizofren! Det va skit läskigt, att jag helt plötsligt var två personer och samtalade med mig själv och sånt... jag tror ja håller på att bli galen....

Tycker du beter dig mysko. Du säger att vi ska va vänner. Men när jag skriver till dig för att bara prata om helt alldagliga saker så får man korta svar tillbaks... ja menar är man vänner så ger man väl lite mer än så?

ÄH, ja får väl skita i detta nu! Visst, ja e fett kär  i dig,vill va din vän och ha dig delaktig i mitt liv eftersom du va den bästa vännen ja haft i tio månader, men palla detta lixom. Vad jag än gör blir det fel. Vill gärna vara din vän men får man ingen respons att du verkligen vill detsamma så får man inte. ACCEPTERA kallas det. Precis samma sak som ja anser med Loffe när han vägrar acceptera att ja inte vill ha med honom att göra. men ja tycker bara att då behöver man inte skriva saker som "jag vill att vi ska kunna va vännner" för är man det så beter man sig väl som det gentemot varann!?

Äh du hade kanske bara en dålig kväll...

Har en avskeds gåva ja vill ge honom. Inget köpt, bara ett brev, o två skivor. Vill bara ge ett minne av oss. Det undrade han varför ja ville ge. Hmm, jaa kanske för att vi ju trots allt förlovade o du påstod dig älska mig mest av allt i livet o ja kände samma sak, då är det väl kanske inte så konstigt om man vill ge det ett fint avslut?

Insåg tidigare idag att hans känslor för mig som han påstår sig ha kvar iaf bara är rena lögner. Undanflykter. han slutade antagligen älska mig för länge sedan, och jag som bad om att han alltid skulle berätta för mig om fallet någonsin skulle bli så för att underlätta för mig. Insåg idag att det han gjort gör man inte mot den man älskar, oavsett hur dåligt man än mår. och jag tror inte ens han mår så speciellt dåligt, han klarar ju av skolan o sånt, det gör man inte om man mår så jävla dåligt som han påstår sig göra...

ÄH skiter i detta nu. han ska få brevet o skivorna för det har ja redan skrivit o brännt ut, sen får det va. Orkar inte med detta längre. hans nonchalans. Säger en sak, agerar på ett annat. Vafan är det då? Vad sägs om lite ärlighet istället, då har man ju lättare att gå vidare... Men när en person säger han mår dåligt, beter sig inte som att han gör det, säger att han älskar en, men ändå lämnar en såå snabbt att man knappt hinner blinka, säger att han vill va ens vän, men ändå inte verkar engagera sig det minsta i att vara det, då e det kört! Anser faktiskt inte att det är mig problemen ligger hos. jag hade skött detta betydligt snyggare än han gjort. jag hade varit ärlig och ist för allt detta bullshit. Tror han att det får mig att må bättre? Visst, sanningen sårar men vafaan. Det gör väl detta minst lika mycket också!

Nä nu är ja trött på detta....

Längtar mer och mer till London och en nystart! Inga fler killar på ÅR! de senaste ja haft har alla svikit mig så nu får det va nog. jag ska fokusera på mig själv denna gången o bygga upp mig själv för det behöver jag verkligen göra nu.

LOFFE! Sluta skriva kommentarer, HAR jag INTE sagt till DIG 20 000 gånger att jag INTE vill HA MED DIG ATT GÖRA!? Inte någonstans. ALDRIG MER!

VILL INTE ENS VARA VÄN MED DIG! Snälla acceptera detta och sluta jaga mig! VILL INTE bli tröstad av dig! Varför skulle jag vilja ha DIN axel att gråta mot näe jag har så många andras?! NEJ TACK! DET BEHÖVS INTE! Skulle ta mig fan hellre gråta ut mot en gris än hos dig!

Har ALDRIG älskat dig. LÅt mig bara va ditt störda jävla stalker miffo!

OK! Inte kul att behöva gå såhär långt o behöva skriva så elaka saker men för helvete människa ja orkar inte med dig! Jag är så jävla trött på att du inte accepterar mitt val att ja inte vill veta av dig! Jag har annat att tänka på än att behöva oroa mig över dig och att du aldrig kan lämna mig ifred. Det börjar fan bli obehagligt det här!

VARFÖR skulle jag vilja va vän med dig?! Du gav mig aldrig NÅGONTING gott, bara skit skit skit i 2 års tid. Förnedringar, slag, o ditt jävla pundande!

Trodde ja gjorde klart för dig en gång för alla på Öland roots vad ja tycker om dig, när ja t.o.m fick be vakterna hämta dig för att du vägrade lämna mitt camp! JAG VILL inte ha med sånna människor som dig att göra FATTA detta nu!

SÅ! End of that!

Nu till något betydligt roligare. Inti Wara Yassi har svarat och sagt att jag är välkommen när jag vill till dom :) Och nu har jag hittat mig en resekompis oxå. En tjej som skrivit på backpacking.se att hon vill dit i vinter. Så allt som behövs nu är 20000 kr... Å det e ju lättare sagt än gjort o bara fixa fram sådär... Men jag SKA dit så jag SKA fixa dom pengarna!

Måste bara ha ett jobb, och måste bara härifrån! NU! Typ...

Längtar som fan.....

plötsligt kom sorgen över mig igen. Vet att jag inte borde men ändå lyssnade jag på Eva Cassidy och tårarna vällde fram. Mamma stormar in i rummet och gråter hon också och frågar varför jag spelar den låten.. För att den är väldigt betydelsefull för mig. När jag och Robin precis blivit tillsammans och jag märkte att han var HAN med stora bokstäver lyssnade jag mycket på Eva Cassidy och tillägnade sången "songbird" till honom... texten till den är denna:

For you there'll be no crying
For you the sun will be shining
Cause I feel that when I'm with you
It's alright, I know it's right

And the songbirds keep singing
Like they know the score
And I love you, I love you, I love you
Like never before

To you, I would give the world
To you, I'd never be cold
Cause I feel that when I'm with you
It's alright, I know it's right

And the songbirds keep singing
Like they know the score
And I love you, I love you, I love you
Like never before

Like never before; like never before.

Tyvärr stämmde inte texten, för jag har aldrig släppt så mycket tårar för en annan människa innan :( Nu passar "I know you by heart" betydligt bättre in...

Midnights in Winter
The glowing fire
Lights up your face in orange and gold.
I see your sweet smile
Shine through the darkness
It's line is etched in my memory.

So I'd know you by heart.

Mornings in April
Sharing our secrets
We'd walk until the morning was gone.
We were like children
Laughing for hours
The joy you gave me lives on and on.

Cause I know you by heart.

I still hear your voice
On warm Summer nights
Whispering like the wind.

Oh oh ohh

You left in Autumn
The leaves were turning
I walked down roads of orange and gold.
I saw your sweet smile
I heard your laughter
You're still here beside me every day.

Cause I know you by heart,
Cause I know you by heart.

Vet att det bara är plågeri att lyssna på dessa låtar. Men jag älskar Eva, och ville lyssna på henne. och alla minnen kom upp för hennes skiva har präglat hela mitt och Robins förhållande. Vi har skrivit på sms att vi ska va vänner. Och det vill jag verkligen. Kommer aldrig älska någon så intensivt som jag älskar han, han är mitt LIVS kärlek, jag vet det för de stunderna vi hade va det bästa i mitt liv, och även fastän han tyckte allting blev jobbigt så vet jag att de känslorna är ömsesidiga. Det var magi mellan oss, sann kärlek. Tyvärr blev det såhär men jag får försöka gå vidare. Men han kommer alltid att finnas i mitt hjärta, har aldrig öppnat upp mig så stark för en annan människa innan. Blottade hela min själ, han var min själsfrände, min kärlek, det bästa som hänt mig. Jag ser stunderna vi hade tillsammans som de bästa i mitt liv och kommer att bevara dem innom mig i resten av mitt liv.

Kommer aldrig glömma dig Robin!

Gaaah! Måste hämta min drömfångare i lägenheten. Så mycket som jag drömt här hemma hos mamma har jag inte drömt på länge! Och de flesta drömmarna handlar om sex. Antar att det är en frustration. Gå från att ha levt kanin liv i tio månader till detta... Hmmm! skulle aldrig få för mig att gå till sängs med nån bara sådär för att jag är frustrerad, nej tack! Men jobbigt är det...

Vaknade iaf utan ångest idag. Det ringde i min mobil och jag skyndade mig inte ens upp ur sängen för att se om det va Robin utan låg lugnt kvar. Givetvis var det inte Robin ändå, utan Emile. Hade nog inte velat att Robin ska ringa mig längre ändå...

Idag tänkte jag kanske ge mig ut till Nybro och till mina vänner. Kanske ska dra he till Linda en runda och spela spel.... Funderar på o göra nått drastiskt med håret... Kanske färga det rött. Har vatt sugen på det ett tag och jag brukar byta hårfärg osv när det skett förändringar i mitt liv. Får se hur jag gör.