Har ingen lust att festa mer. har inge lust att dricka. Har ingen lust att knarka, har ingen lust att träffa människor. Har ingen lust att träna. Ingen lust att gå till skolan, ingen lust att va hemma. Ingen lust att äta, ingen lust att träffa någon ny. Det enda jag vill är att han ska komma tillbaka till mig. Fast jag börjar tappa lusten till det oxå. För eftersom jag är så betydelselös att jag inte ens går att trösta efter allt vi haft, vad ska jag egentligen med honom till då? När han sårat mig såhär, vad ska jag ha honom då till? Trodde verkligen på oss så som han hållt på o bre på om att vi alltid ska va tillsammans. Vilket skitsnack! Drar o skiter fullständigt i mig en månad efter han lurat ner mig t skåne. Varför ljuger folk så mkt, finns det inga ärliga människor längre? Om man ber att få veta om en person tappat känslorna för en, men den personen vägrar erkänna att så är fallet, men allt annat tyder på det, hur ska man reagera då när man älskar som man aldrig gjort innan? saknad är det hemskaste man kan känna. det äter upp en inifrån.

Vaknade precis, vill inte alls vakna. Vill bara fortsätta att sova, slippa mardrömmar o sova mig genom hela livet... Åkte hem till mamma igår. Klarar inte att va kvar hemma som det är just nu. Vet inte alls hur ja ska klara skolan. Känns som allt kommer skita sig...

Kan inte sluta gråta. Tårarna sprutar hela tiden, nu när jag insett att det är slut för gott. Han vill inte vara tillsammans med mig, det gör så jävla ont!!!! Läste igenom alla bloggar han skrivit om mig, när allt var så bra och han skrev att han älskade mig så mkt som han aldrig älskat någon och att han alltid vill vara tillsammans med mig. Förstår inte hur jag ska kunna glömma honom. Allt är bara ett stort mörker. Saknar hans trygga famn så mkt att jag går sönder..Vet inte vad det blivit med mig. Har förlorat precis allt hopp. Va stark säger folk, vet inte hur jag ska kunna det. I 10 månader har jag ställt in mig på att vi alltid kommer vara vi för det har han varit så noga med att alltid säga, jag har blivit överöst med kärlek från dag ett, och nu finns han inte hos mig. Orkar knappt gå upp ur sängen mer än när jag sätter mig här vid datorn och skriver massa skit som säkert får mig att framstå som världens jävla miffo men det skiter jag i. För det gör så jävla ont och jag måste få skriva av mig..Förra veckan va jag så chockad och sen nu insett att det inte blir vi något mer och därför kan jag inte göra annat än att gråta. Gråta gråta gråta... Jag vill bara att denna jävla smärta ska försvinna!!!!!!!!