Hämatde kläder i Knislinge igår. och Robins sista saker, va hemskt. Kändes så konstigt, alla ouppackade kartonger. Vi hann ju knappt flytta in! :(

Sen lämnade vi iaf sakerna till honom i Osby, och allt ja tänk säga bara försvann. Såg han, och han såg ledsen ut. Gav han brevet och sen en kram. Kände mig hel i några sekunder... Sen gick jag... Nu kommer ja inte se han mer...

Det va avslutet. Men glömd är han inte än. Saknaden kom tillbaka, ångrar att ja kramade honom.  han kramades hårt... Han är så fin!

USCH nu deppar ja ner mig!!!!!!!

Fick i vilket fall aldrig veta om ja kunde flytta till London igår för vi va inte hemma förän vid ett i natt jag och mamma, så får väl veta det idag.

HOPPPPPPPPAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAS!