Tararna branner bakom ogonlocket. Saknar manga, men saknar en person sa javla mycket oh det ar inte nagon som alla tror jag saknar utan en helt annan person.

Kommer aldrig bli som forr. det ar en ny tid nu, jag vet det. Men jag tanker tillbaka och saknar det vi hade sa fruktansvart mycket. Jag angrar alla misstag jag gjorde i var relation, och nu ar det speciella vi hade borta med vinden, kvar finns bara minnen. Fragan ar om inte dom ocksa borjar suddas ut, iaf for dig.

OM jag kunde sa skulle jag andra pa allt sa att du och jag aldrig gled ifran varanndra. Vet inte riktigt hur det gick till men vi kanns frammande infor varann. kanns som med ett gammalt ex, onaturligt och tillgjort. Vet inte om det bara ar jag som anser det. Ar bara sa konstigt nar jag traffar dig, vill bara slanga mig runt din hals och krama sonder dig och prata skit och ha vara internskamt som forr, men sa blir det aldrig mer igen sa jag vet inte om jag forsoker spela gladare an vad jag egentligen ar. Ska sanningen fram sa smartar det varje gang jag traffar dig for att "vi" inte existerar langre.

vad gick fel? Svaret finns hos mig sjalv men jag skams for mycket for att orka tanka pa det...

Angesten over hur jag har behandlat mina vanner och familj kommer nu! Och den tar aldrig slut! Fastan det var sa lange sedan. Far smaka pa min egen medicin nu nar jag far kanna pa hur det ar att sakna och kanna anger. Beror det pa att jag "utvecklas" eller natt sant att jag plotlsigt inte kan sluta tanka pa det forflutna och grava ner mig i det?

Jag har varit sa JAVLA rutten valt killar och droger framfor min familj och mina vanner och bara vatt allmant dum i huvvet och javlig, hur fan kan man bara gora sa mot manniskor som ALLTID stallt upp for en och alskat en? For KILLAR som alltid behandlar en som skit och fucking javla snusk droger? Det enda dom gett mig ar daligt sjalvfortroende och panikangest! sa javla elak har jag varit, svikit manniskor jag alskar om och om och om igen, tro faan att ni inte vill ha natt med mig att gora langre hur mycket som helst orkar man ju inte med! Visst har aldrig gjort detta medvetet for att va elak, har matt daligt, men forstar nu det ni sjalva sagt till mig att det ar ingen ursakt!

Men om nagon av er som laser det har kanner att ni kanske ar en av dom jag syftar pa sa vill jag bara saga att jag ar javligt ledsen att det tagit sa lang tid for mig att sjalv fatat hur javlig jag varit men av nan sjuk anledning kom allt till mig denna veckan. Pratade med Maria och hon drog upp massa saker och berattade hur hon sett pa saken, sen laste jag mina gamla dagboksinlagg och sa borjade jag tanka tillbaka och mitt samvete bara AJJJJJJJJJJJ!

ANGRAR mig sa! LIIITE sent kanske! Haller jag seriost pa att bli normal nu kanske om jag nu en gang for alla kanner anger over allt som hant>? Det har ju hallt pa i 4 ar!

Vad hander med mig???????? Kanner inte igen mig sjalv, hoppas vid min gud att detta gor mig starkare nar det gar over..

Ska lagga mig i sangen och grata lite nu for hur javla dum i huvvet jag ar sen ska jag sova.