Blir jag alltid som mest eftertänksam... Varför är det så? Är de för att ens hjärna är trött och jag så lätt trasslar ihop tankar när jag är trött eller varför blir jag annars så knepig ch fundersam om nätterna?
Visst var Robins inlägg gulligt? NAAW bejbi. Han e så snäll mot mig. Så snäll som knappt ingen varit mot mig någonsin. Faktiskt. Iaf ingen av mina tidigare... pojkvänner.
Weird feelin. Men han är bra för mig. Men jag är nog något sämre för honom. Egentligen. Men så säger han att det inte är. Men ibland känns det som att jag är dålig för alla. Att allt jag gör är fel och att jag bara är BAD BAD BAD. Dum uppnosig flicka. WELL. Jag antar att vissa sår läker långsammare än andra.
Hela veckan har egntligen varit en av dom sämre. Jag mår liksom inte dåligt eller så, jag känner mig bara orkeslös och att varje sak att göra har varit en kraftansträngning. Hatar när det blir så eftersom jag precis satt igång med träningen, skött skolan sen min extrem dåliga vecka, och haft det fint i lägenhetn. Den är upp och ner för tillfället. jag ORKAR inte städa. Orkar ingenting. Lovet kommer verkligen som en räddande ängel. Mamma åker iväg till Göteborg och kommer att vara där hela veckan, och Robin ska ju gå sin kurs. Varför känner jag mig genast övergiven? Jag måste plugga i vilket fall så... Det sköna med mig själv nu för tiden är iaf att jag tar mig an det jag funderat länge över att göra. Nu har jag tillåtit mig själv en slacker vecka och kommer i nästa vecka att ge mig faaaaan på att det inte ska bli likadant. Tråkigt bara att det enda man gör när det blir såär är att sova och typ AAAALDRIG vakna om dagarna. Ska fika med min kontaktperson i veckan im vilket fall som helst så då kommer jag ju inte KUNNA vägra gå upp ur sängen om det skulle bli svårt att styra det där själv. Men jag har haft panikångest 3 nätter i rad denna veckan och bara det är en ansträngning. Jag har bestämt mig för att gå till läkaren snart. Ända sedan första gången det gjorde ont på det där stället precis brevid bröstet har jag alltid trott att det varit panikångest eftersom värken strålar ut i vänster armen och det lixom sticker. Det har varit den enklaste förklaringen, allt sitter i huvudet så det går ändå inte göra någonting åt. Men min paykolog sa till mig att gå till läkaren. Hon tror att det är fysiskt, att det typ kan va en nerv som är i kläm eller liknande. Så jag ska gå tillm en läkare så får jag ju ett svar sen iaf. Får nog bli en privat klinik eller en läkare som är specialist på nerver eller så för vafan säger man till en vanlig läkare?? WEll får lösa det...

HAHA, en rolig grej är att Podde sa till mig i bilen förra helgen att jag är en liten jäkel att väcka. Sorry men jag svär, jag MINNS inte efteråt vad jag sagt, om jag skrikit, kastat saker eller what ever. HEh,,,,Mitt morgonhumör är ökännt hahaahhahaha.

Nu till något helt annat. Min magkänsla har sagt till mig två dagar i rad att lägga en stjärnapå mig själv. Jag vet inte vad det är men jag vet att jag kommer att få ett viktigt svar när jag väl gör det. Ska verkligen försöka ta mig ro imorgon och göra det. Men det är ju det som är så jobbigt med korten, att man måste va i rätt inre balans och så vidare för att få rätt svar och det har ju varit kantigt hela veckan.
Tror egentligen det bästa man kan göra när man är trött är att sova. Och sova i rätt dygnsrytm,. Jag ska gå och lägga mig brevid killen jag gett hela mitt hjärta och min själ till och försöka att stiga upp tidigare imorgon.

Ville låna min blogg lite; -På måndag börjar min CNC-kurs, och det ska bli kul, dock är man väl lite nervös över det samtidigt, jag har ju trots allt inte använt dessa maskiner innan så jag kanske får lite svårt att komma in i det.
Men det ska nog bli bra ändå..

Nu har Johanna´s honkatt börjat löpa igen, det är jobbigt, jobbigt, jobbigt, hon löper nästan konstant med bara ett par dagars mellanrum, men vi ska ner med henne till veterinären snart och snörpa henne så det kommer bli skönt för både oss och henne..

Jag är väldigt glad för mina nya studiolurar jag köpte för nån vecka sen, dom låter riktigt bra och kommer att användas mycket, skönt att kunna dra på lite igen, tyvärr bor vi ju i en lägenhet så man måste tänka på volymen mm..
Kan tänka mig att det är rätt skönt för Johanna med, för nu slipper hon höra samma ljud om & om igen när man sitter där & pular.

Jag vill så gärna skriva lite om min lilla gumma med, nu sitter hon i soffan bredvid mig och är söt som vanligt. Det har hon varit hela tiden nu de senaste 3½ månaderna, jag vet inte hur hon bär sig åt, jag Kan bara inte sluta pussa på henne!! (Panik) Jag älskar min Johanna mer än självaste livet och jag vill att hon ska förstå detta! Jag är helt övertygad om att det kommer vara vi 2 för alltid, det funkar bara så jäkla bra mellan oss.
Jag hoppas verkligen att Johanna älskar mig så mycket som hon säger, för då är jag den lyckosammaste karla-sloken i världen!

Tack för min lilla tid här på bloggen, det har varit gemytligt..

Chillevippen!