Jag mår inte alls bra  på något sätt. Känner hur verkligheten håller på att försvinna mer och mer... Är paranoid, rädd, vilsen... Ni vill mig illa, jagar mig. Är fast i mitt eget tänkande eller är det kanske sanningen? Känner bara smärta även fastän jag försöker tänka positivt. Vaknade med ångest, somnade med ångest, vem är jag och vad gör jag här? Måste vara tyst tyst tyst så ingen hör mig, och kan göra mig illa. Jag klarar ingenting just nu, minsta sak skulle kunna få mig att tyna bort.

Och vem är du som påstår att du älskar mig talar människor runt omkring mig sanning eller ljuger ni för mig igen?

Jag vet ingenting, kan ingenting, existerar enbart för att inte veta varför jag gör det. Klumpen i magen har satt sig i halsen men jag är rädd för att hosta, rädd för att någon ska höra mig. Vill helst bara gömma mig, eller somna in och aldrig mer vakna. Eller vakna då det är en solig sommar dag och allt är bra igen och kylan är över.

Mitt hjärta känns som en sten, jag vill ge upp men kan inte. Så många som skulle bli sårade då dom som försöker. Försöker mer än jag själv. FAN är det säkert att du inte ljuger för mig? För annars håller jag nog på att bli tokig. Dina ord känns inte äkta, ingenting känns äkta, jag har blivit lurad och ni skrattar åt mig för hur kunde jag gå på en sådan sak?

Jag är så jävla rädd.