AH GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD ASSÅ VAD JAG ÄR SNUSKIG AH HERREguuuuuuuuuuuuud knappt man tror det e sant! haoiaoihaoiaoihaoiaoiaoihaoih!!!!!!!!
iDAG HAR VARIT EN RIKTIG JEEVLA soffliggar-dag. Och självklart har jag ångest över det!!!! Måste skärpa mig lite nu, hatar att va en jävla soffpotatis!
I lördags var jag och lööööve hos mami och papi och åt påskmiddag med dom och grandma. suveränt faktiskt, riktigt trevligt! Lite skillnad från förra påsken då jag och pappa hamna i gräl och jag fick ett sånt där gigantiskt damp-anfall och slängde min tallrik i bordet samtidigt som jag skrek som en idiot att ja skulle döda gubbafan. WELL, ändrade omständigheter - nu tycker jag pappa och jag kommer riktigt bra överens. Vi pratar, skrattar, har faktiskt en normal relation!! Allt jag vill är ju faktiskt att han ska glömma allt dumt och hemskt jag utsatt han för de senaste åren, sen jag blev sjuk. Vad folk än tror är det inget som jag någonsin VELAT utsätta någon för, utan impulser och självhat som fått mig till det.. Men när jag tänker tillbaka på alla minnen av hur jag betett mig, och hur jobbigt det som förälder måste va att se sin unga dotter vara så pass sjuk, så mår jag jätte dålig, får så dåligt samvete. Som när han fyllde 50, och han och mamma skulle åka bort på hotell över helgen och jag hade skurit sönder mina armar brutalt och han råkade få se det strax innan dom skulle åka och började gråta... Eller när jag skulle fira midsommar på öland och allt slutade med att han och mamma fick åka in till akuten i kalmar där jag låg - sönderriven och med överdos.
Finns 10 0000 exempel på vad jag gjort som sårat dom, ändå finns dom ALLTID där för mig, ställer ALLTID upp, är ALLTID vid min sida - och jag är så fruktansvärt tacksam för det!! Utan min familj vore jag INGENTING, jag älskar dom sååå mycket, och jag är sååå glad att dom tycker så mycket om min fina Robin också!!!
Ja jag säger då det, tur att man lugnat ner sig en aning!!
Ibland funderar jag på hur allting hade sett ut om ja aldrig blivit sjuk. Hur hade jag varit, VAR hade jag varit. Hade allting varit sådär rosa skimmrande och underbart som alla FRISKA människor vill få det till (för dom är ju perfekta!) eller hade det faktiskt kanske sett rätt tråkigt och ensamt ut? Jag vet inte,kommer aldrig få veta, och det behövs inte heller. För även om mitt liv har varit kantat av taggar för att nå dit jag är nu, så har det varit värt det. SORRY FRIENDS, LEDSEN MAMMA OCH PAPPA OCH RESTEN AV FAMILJEN,(för ni har ju tyvärr fått sota för att jag ska ha lärt mig den här ytterst viktiga läxan, och jag är väl medveten om att jag varit en riktig f i t t a ellenåt) men så är det. Jag är lycklig över vem motgångarna har gjort mig till, jag är glad över att jag vid så pass ung ålder redan sett det hemska i livet, att jag överlevt ätstörningar, slag, inläggningar, överdoser, svek, våldtäkt, otrohet, förnedring, beroenden...För att inte glömma att jag överlevt med min personlighetsstöprning, och blivit friskare! Jag vet att Nån gång kommer vi alla må dåligt, det kan man inte undkomma, DU som tror att DU ich DITT liv är så perfekt kommer också att få inse att livet inte alltid är en dans på rosor.. Jag har bara lärt mig livets hårda väg extra tidigt. Jag anser iaf att allt ONT som hänt mig har gjort mig till den jag är, och jag anser att nu för tiden har jag FETT BRA värderingar, livssyn, och så är jag faktiskt jävligt trevlig också, så länge man är trevlig mot mig...
SÅ TJI FICK NI alla loooooosers som kallat MIG loooooooooser, couse I'm BACK and I'm happy (most of the time) and I have learned 2 kick ass!!!!!!


PUSS!